Lars Engqvist:

Naturlyrikern Pälle Näver och det befriande ordet

Det fria ordet har många dimensioner.

En dimension handlar om det fria ordets betydelse för den samhälleliga och kulturella frigörelsen. Friheten att yttra sin mening är fundamentet för det folkliga styret. Det fria ordet - och ofta den verbala fejden - är vägen till luft och ljus.

En annan dimension handlar om det fria ordets betydelse för individens egen frigörelse och mognad. Den berör friheten att söka sin identitet och sin roll i det stora hela.

Det är i denna dimension jag har mött Josef Högstedt, alias Pälle Näver.

Det fria ordet gav honom livet.

Den unge Josef ville bli yrkesmilitär som sina förfäder. Mitt under brinnande första världskriget tog han värvning på Kungliga Livgrenadjärskompaniet i Linköping.

Men det blev inte som han tänkt sig. Han drabbades av lungsoten,
hade stora lungblödningar och var medvetslös i flera månader. Ingen trodde att han skulle överleva.

Konvalescenstiden blev lång och svår. Frisk luft var den enda medicinen och han vistades ute så mycket det gick. Han funderade mycket över livet och började då uttrycka sina tankar på vers.

Hans första diktsamling Solfjät, som kom1923, präglas just av kärleken till livet och den levande skapelsen såsom den speglar sig i dagens eller årstidernas växlingar, i en liten oansenlig blomma eller i ett blänk i en skogstjärn. 

Josefs fysiska svaghet spolierade inte bara den militära banan; den försvårade, eller omöjliggjorde, mycket annat fysiskt arbete.

Ytterligare två diktsamlingar gavs ut, Skumflagor och Pilgrimståget, som han cyklade runt och sålde.

Men så hände något som kom att förändra livet för Josef. Hans tre diktsamlingar upptäcktes på Kungliga biblioteket i Stockholm av en man vid namn Leander. Leander tyckte om det han läste och skickade ett brev till Stenberga och undrade om inte Josef skulle kunna tänka sig att skriva en dikt varje vecka, kontinuerligt för landsortspressen. Josef antog utmaningen. Och Leander övertygade honom att använda pseudonymen Pälle Näver. Han tyckte det lät bättre än Josef Högstedt.

Ordet, dikten, visan blev nu Josefs liv. Den första veckans visa publicerades  i ett 15-tal tidningar i södra Sverige och sedan blev Pälle Nävers visor mer och mer populära.

Snart publicerades hans dikter i ett trettiotal svenska tidningar och fyra svensk-amerikanska tidningar i Amerika.

Pälle missade inte en enda av veckans visa under hela 44 år.

Pälle bröt sitt kontrakt att skriva en dikt varje vecka 1978, när han var 81 år.

Han gav ut 21 egna diktsamlingar under sitt verksamma liv.

Josef Högstedt var inte den sociala eller kulturella stridens man, även om han naturligtvis likt många i hans generation upprördes av de sociala orättvisorna.

Pälle Näver var naturlyriker. Men hans lyrik är inte Sturm und Drang. Det är snarare en ödmjuk, nästan timid hyllning till det vackra, till naturens skönhet, till livet och livsglädjen.

Så kom ordet att göra Josef Högstedt fri.

(Vi det seminarium på temat ”Det fria ordet”, som arrangerades av De Litterära Sällskapen, DELS, i Växjö den 6 april presenterades Pälle Näver av Lars Engqvist och Pär-Olof Högstedt.

Lars Engqvists höll ett kort tal på temat ”Naturlyrikern Pälle Näver och det befriande ordet. Texten härovan är ett sammandrag av presentationen.

Pär-Olof Högstedt läse några av Pälles dikter, bland annat ”Solfjät”, från den första diktsamlingen.)